För hundra år sedan var Svensknabben hemvist åt en av Kalmars mest berömda familjer – familjen Jeansson. I slutet av 1800-talet lät den framgångsrike kvarnägaren John Jeansson etablera ett sommarboende på udden. Successivt växte en förstklassig kulturmiljö fram som än idag låter sig beskådas. Men även innan familjen tog udden i besittning spelade platsen en viss lokalhistorisk roll. Under Kalmarkriget i början av 1600-talet försökte svenska styrkor, inför anstormande danskar, hålla stånd på udden – en omständighet som sägs ha givit platsen dess namn.
Byarna Berga och Skälby låg ca 1,5 resp. 2 km nordväst om Kalmars stadskärna (Kvarnholmen), och har möjligen grundats under järnåldern. Åtminstone sedan mitten av 1600-talet tillhörde Svensknabben de två byarna. Men förmodligen har platsen underlagts dem långt tidigare. I ett ganska tidigt skede bör båda – eller en av - byarna ha gjort anspråk på den näraliggande udden, liksom på det omgivande kustavsnittet med dess rika fiskemöjligheter.
Huvudparten av "nabben" tillhörde Berga by medan en sydlig strandremsa tillhörde Skälby. Udden erbjöd huvudsakligen skogs- och betesmark åt de två byarna. I början av 1800-talet ägde den kände tecknaren och författaren Jonas Carl Linnerhielm en del av platsen via ett gårdsinnehav i Berga. Den vittbereste Linnerhielm brukar beskrivas som Sveriges första reseskildrare. I slutet av århundradet hade hela Berga-delen samlats i bonden Lorentz Jonssons ägo. Mellan åren 1889-1901 avstyckades och försåldes området till Jeanssonfamiljen. År 1917 förvärvade familjen även Skälbys del av Svensknabben.
Båda Skälby och Berga omnämns i klosterbrev från 1200-talet. Nunneklostret i Kalmar ägde gårdar i båda byarna. Mot slutet av medeltiden ägdes samtliga Skälbys gårdar av olika kloster. Gustav Vasas indragningar av kyrkans gods i början på 1500-talet innebar att Skälby underställdes Kalmar slott och blev en s.k. "kungsladugård". Fram till 1800-talets slut tjänade gården som residens åt kronans företrädare, åt ståthållare och landshövdingar.
Våren 1611 invaderade Danskarna Sverige. Det strategiskt belägna Kalmar i rikets södra utkant angreps och intogs. Snart anlände svenska trupper norrifrån för att undsätta staden och det belägrade slottet - ett företag som emellertid misslyckades. Med hjälp av nyanlända förstärkningar kunde danskarna driva tillbaka den svenska undsättningsarmén. Längs Kalmars östra strandområde tvingades svenskarna retirera och överge de skansar man anlagt. En av dessa skansar var belägen på Jutnabben, alldeles söder om Svensknabben. När denna föll i danskarnas händer den 23 juli flydde delar av dess besättning till Svensknabben, där man tillfälligt lyckades hålla stånd. På den östligaste krigsskådeplatsen löpte alltså skiljelinjen mellan danska och svenska styrkor genom Skälbyviken, d.v.s. mellan danskarnas – "juternas" – nabbe i söder och svenskarnas nabbe i norr, vilket skulle ha givit upphov till uddarnas namn. Dessa positioner varade i ett dygn, därefter beslöt den svenske kungen om ett allmänt återtåg. Armén rörde sig nu mot Ryssby, där försvarsmöjligheterna ansågs större. Först efter två år - vid freden i Knäred 1613 - återgick Kalmar i Svensk ägo.
I slutet av 1800-talet började en naturromantisk fäbless att sprida sig i Sverige. I sann nationalromantisk anda ville man närma sig det "ursprungliga" och "oförvanskade", vilket naturen ansågs representera. Särskilt inom borgerliga kretsar fick den nya kulturriktningen starkt fäste, så också inom Kalmarsocieteten. Kustområdet strax norr om staden – med sina tallklädda uddar – blev snart föremål för sommarbebyggelse. Kanske var Leonard Jeanssons förvärv av en fastighet på Svensknabben år 1889, ett utslag av denna friluftsvurm. På samma plats som dagens huvudbyggnad står lät den färgstarke grosshandlaren bygga en villa. Villan kom att kallas "Solbacken", ett namn som själva platsen (Svensknabbens höjdpunkt) tycks ha burit innan förvärvet, och som invånare i Skälby eller Berga bör ha skänkt höjden.
En av 1800- och 1900-talets mest berömda Kalmarsöner var John Jeansson. År 1865 ärvde John faderns ångkvarnsanläggning som han under ett halvsekel utvecklade till en av Europas mest framgångsrika. På 1890-talet köpte John Jeansson "Solbacken" av sin släkting Leonard Jeansson. Av bonden Lorentz Jonsson förvärvade John snart mer mark på Svensknabben. Den framgångsrike affärsmannen önskade sig säkert ett mer ståndmässigt sommarboende, varför den ursprungliga villan i början av 1900-talet ersattes av en större stenbyggnad. Även denna villa benämndes "Solbacken". 1915-16 genomgick den en omfattande om - och tillbyggnation, vars utformning Carl Bergsten svarade för. Bergsten - en av dåtidens främsta arkitekter - skulle även rita Liljevalchs konsthall och Göteborgs stadsteater .
Men även andra byggnader uppfördes naturligtvis, både rekreationsinrättningar för herrskapets förströelse liksom oumbärliga ekonomibyggnader. Kägelbana och badhus anlades i förstnämnda syfte, medan en stall- och garagelänga tillgodosåg de praktiska behoven. Den ursprungliga Villa Solbacken hade aldrig rivits utan flyttats för att tjänstgöra som trädgårdsmästarbostad. 1921 uppfördes ytterligare en herrskapsbyggnad. Det var John som lät bygga en "Ryttmästarvilla" åt sin son (namnet svarade mot sonens grad i kavalleriet). Även denna gång fördes arkitektpennan av Bergsten.
På 50-talet sålde familjen Jeansson sitt ångkvarnsbolag. Några år senare avhände man sig även Svensknabben. Kalmar kommun köpte området för att behålla det i några årtionden. 1986 såldes huvudbyggnaden - Solbacken - till dataföretaget Capitex. I olika omgångar förvärvade sedan företaget huvudparten av områdets kulturmiljö, med tillhörande byggnader. Idag ägs byggnaderna av Svensknabben AB , ett före detta moderbolag till Capitex, och används i huvudsak för kontorsändamål.
Besöks- och postadress
Svensknabben AB